Vandringen mot Annapurna Basecamp

I Nayapul släppte bussen av 14 förväntasfulla vandrare, 7 bärare och två guider. Vid vandringens början hade de flesta av oss endast haft en dag att lära känna varandra. Stämningen var god och solen sken, vi ville iväg, påbörja vandringen mot målet Annapurna Basecamp. I början av vandringen är klimatet varmt och fuktigt, jag var lite förvånad över att vi kunde vandra i endast T-shirt.

Det känns lite ovant i början att ägna timme efter timme till att vandra, dricka vatten, ta kort, småprata och beundra den vackra naturen. Efter någon dags vandring har vi vant oss vid den nya dygnsrytmen:
Uppgång vid kl 06.00, frukost bestående av Tibetanskt Gurungbröd och Masalate klockan 07.30, avfärd vid 08.00 och sedan  “Ginger Lemon Honey the” vid 11 tiden. Vid ett-tiden börjar det att kurra i magen och då var det förhoppningsvis dags för lunch vid ett av många Teahouse längs vägen. Friterat ris, curry, Chapatibröd och nudelsoppa fanns på standardmenyn och Masalate förstås! Efter lunchen bar det av till fots igen och nästa längre stopp var först då vi nådde nattens Teahouse.

Rummen i de Teahouse vi bodde i var enkla, sovsäcken rullades ut på en av de två britsarna i rummet. Om vi hade tur fanns det el i rummet, annars var det pannlampan som gällde. När vi kom upp på hög höjd kröp kylan in i de ouppvärmda rummen genom betongväggarna. Vi gjorde några tappra försök att torka våra kläder i sovrummet, när vi vaknade på morgonen vara kläderna stelfrusna till is. Minusgrader i sovrummet alltså. Som tur var värmde sovsäcken. Det värsta störningsmomentet på nätterna var mina medvandrares snarkningar.

Kvällarna tillbringades i matsalen, eftersom det var det enda uppvärmda rummet blev middagsbordet den naturliga mötesplatsen. Många timmar fördrevs med kortspel, tedrickande och prat om livet i allmänhet. Vid niotiden var det läggdags, ingen motsatte sig den tidiga sänggången eftersom vi alla var ganska trötta.

När vi kom upp på högre höjder sjönk temperaturen, landskapet kargare och andhämtningen tyngre. Många i gruppen började även bli lite krassliga av fukten, de kalla sovrummen och de iskalla duscharna.

Dagen som avslutades med att vi nådde vårt mål Annapurna Basecamp var den mest krävande. De tidigare dagarnas vandring hade gjort benen tunga. Molnen låg lågt och sikten var inte längre än några tiotal meter framför oss. Det var kanske väl att vi inte såg den branta stigningen vi var tvungna att besegra för att nå dagens mål. Jag var riktigt nöjd med att komma fram till lägret vid Annapurna BC. Målgången firades med en stor kanna Masalate. Vid denna stund ville vi inte tänka på att vi även skulle ta oss ner.