Mot Nepal!

Bild:Vy över Annapurna

Den tredje december lämnade jag ett vintergrått Sverige  för att ge mig ut på äventyr i Nepal, siktet för resan var i inställt på Annapurna Basecamp 4130 möh. Eftersom tillgången till el och internetuppkoppling inte är något vidare i Himalaya kommer min berättelse från resan att publiceras på bloggen nu när jag är åter på svensk mark.

 

Bild: Utsikt från flyget New Delhi-Kathmandu
Flygresan var bokad med JET Airways/ JET Lite, ett indiskt bolag som jag inte stött på tidigare. Jag ger flygbolaget genomgående ett gott betyg, den indiska maten var god, filmutbudet var gott och flygvärdinnorna serviceinriktade. Vid start och landning gick flygvärdinnorna en runda i planer och sprayade airfreshner för att dölja passagerares eventuella kroppsodörer. Detta är nytt för mig,men är kanske standard på indiska flyg?
Resan mot Annapurna Basecamp gick i följande etapper:

1. Flyg: Stockholm – London – New Delhi – Kathmandu (25 timmar)
2. Buss: Kathmandu – Pokhara/Nayapul (7 timmar)
3. Vandring: 6 dagar i uppförsbacke.

Kändes väldigt skönt att sätta mig på planet, veckorna innan avresan har varit minst sagt hektiska och att göra listan lång. Resan till Nepal har under hösten känts som ett avlägset mål att se fram emot, det var nästan lite overkligt att jag nu äntligen var på väg. Nepal har länge varit ett drömresmål för mig, främst är det de mytomspunna bergen som lockar. Har sedan jag varit liten läst om äventyr på Mt. Everest och de andra topparna och drömt mig bort till det avlägsna och lite mystiska bergslandet.

Bild: Mina trogna följeslagare under resan

Jag lämnade Stockholm med en fullpackad ryggsäck, det är mycket som ska med på en vandringsresa. Temperaturen varierar från +25 C vid början av vandringen till – 15C på Annapurna Basecamp, här behövs inte minst en varm sovsäck. Det mesta av utrustningen hade jag sedan tidigare, gjorde några kompletterande inköp av ullstrumpor och ulllångkalsonger från Smartwool, visselpipa, Platypus vattenflaska och vattenreningstabletter. Vid incheckningen vägde min ryggsäck 17kg, som tur var kommer en del av min packning färdas i en av de sju bärarnas packning under vandringen.
Utsikten från planet sträckan New Delhi – Kathmandu är vidunderlig. Jag lyckades knipa åt mig en fönsterplats och satt som klistrade vid fönsterrutan under hela färden och spanade ut över de majestätiska topparna i Himalaya.

När jag väl landade i Kathmandu efter den långa flygturen var jag trött efter resan men kände mig samtidigt lycklig och förväntansfull, det är nu äventyret börjar! Hoppade in i en liten vit taxi och bad chauffören att köra mig till hotellet i stadsdelen Thamel där jag skulle möta upp mina nya vänner som jag kommer att tillbringa de två kommande veckorna tillsammans med. Kathmandu är en myllrande, färgsprakande och rörig stad, efter taxifärden till hotellet kände jag mig ännu tröttare. Min hjärna gick  på högvarv och arbetade med att bearbeta alla synintryck som slog emot mig genom taxirutan.