Iranäventyret och Mount Damavand
Bilder från oktoberturen till Mt Damavand med Hvitserk äventyrsresor och expeditioner
Om ett sommaräventyr i indiska Himalaya med ett 6000-meters berg i sikte
En liten nostalgitripp från ett fint bergsminne: Förra sommaren var jag i indiska Himalaya med målet att nå toppen på Stok Kangri som sträcker sig mot molnen hela 6153m. Om du gillar livet uppe i bergen, tycker att det låter spännande med vandring i Himalaya med få andra turister, vidsträckta vidder, tältliv med guldkant och en 6000-meters topp som bonus? Då bör du läsa vidare och sikta in dig på att ditt nästa äventyr kan gå till Stok Kangri.
Staden Leh har en spännande historia och har sedan urminnes tider varit en viktig knytpunkt för handelsresande som gick över bergen med sina varor på sidenvägen.
Bergen kring Stok Kangri är fantastiskt fina, med vackra formationer så långt ögat kan nå. Själva Stok Kangri är hela 6153m högt, men bjuder inte på några tekniska utmaningar och passar sig därför dig som vill upp på ett riktigt högt berg i Himalaya, men är nybörjare i höjden. Här har jag skrivit lite mer om varför du bör överväga att ta sikte på toppen av Stok Kangri.
Höststart med Fjellfilmfestival i Jotunheimen
Sommaren går mot höst, det firades i helgen med Fjellfilm på Gjendesheim i Jotunheimen. Gjendesheim stugan ligger vid foten av den berömda Besseggen som är en av Norges mest populära fjäll att gå tur på.
På Fjellfilmfestivalen visas filmer med outdoor tema, föredrag med samma inriktning och aktiviteter på dagarna.En bra Fjellfilmsdag kan du under dagen gå på tur över Besseggen, paddla SUP, ta en fotokurs, forspaddla eller kanske dra ut på en mountainbiketur. När du är tillbaka efter en dag på fjället finns möjlighet att slappa lite framför bioduken eller lyssna på föredrag till dagen går mot natt.
Fjellfilmsfestivalen går årligen så möjligheten att dra på Norges största filmfestival återkommer nästa år. Rekommenderas!
Kajakpaddling på Oslofjorden
Strålande sol, kajaker och ett glatt gäng med planer på utflykt till en ö i Oslofjorden, det är ett bra recept på en lyckad helg! Sommaren är inte slut i Oslo, de senaste dagarna har vi haft 20+ grader, då gäller det att maximera och hålla sig ute.
På lördagseftermiddagen satte vi kurs från Oslo Kajakklubb vid Skøyen i Oslo mot Borøya som ligger strax utanför Sandvika. Väl framme satte vi upp tält för övernattning och tände på grill och brasa. Grillning, salta bad och lata timmar i solen gjorde sensommarturen till en given succé.Att det finns tillgång till så mycket fin natur nära den norska huvudstaden är en av anledningarna till att jag tycker om Oslo så mycket att jag valt att bo just här.
Fjällyoga, namaste!
En kort tur till fjälls och avbrott från vardagen gör gott och ger ny energi. Mitt i veckan var hela kontoret på övernattningstur till Gaustatoppen. Förutom en trevlig middag på Gaustatoppen hyttan högst uppe på fjället var morgonyogan i gryningen innan frukost en höjdpunkt. En mer harmonisk start på dagen och vackrare omgivningar får man leta efter.
Tillbakablick äventyrsåret 2014
2014 var mitt första år i Norge, har börjat utforska mitt nya hemland på tur- och skidfronten, men även hunnit med topptur i Italien och bergsbestigning i Nepal. Här följer en summering med bilder från mitt Instagramkonto med några av höjdpunkterna från det året som har gått.
Flyttlasset gick från Stockholm till Oslo i slutet av 2013. Vintern lät vänta på sig så först i januari 2014 var det snö nog för en premiärtur i Oslomarka.
Gjorde en mycket spontan övernattningstur till Tømtehytta i Oslomarka en helg
2014 var året som jag försökte lära mig att köra kite. Efter många vurpor på sjön utanför Haukeliseter fick jag iallafall nästan hjälplig styr på kiten
I Februari bar det av på Fjellsportfestivalen i Sogndal
Var på tur en vecka i det italienska naturreservatet Gran Paradiso och gjorde en bestigning av toppen med samma namn. Det var en riktig höjdarvecka med sol och pudersnö
Tillbringade nästan två veckor i tält Hurrungane fjällen som avslutades med High Camp Turtagrø
Vid månadsskiftet maj-juni gick färden med fjällskidor och tält över Jostedalsbreen
Marka24 är en tävling som går av stapeln i början av juni i skogarna omkring Oslo. Tävlingen går ut på att samla poäng genom att besöka så många “hytter” som möjligt under 24 timmar. Det svenska kämpade hårt, övernattade under en gran och samlade ihop många mil och iallafall några poäng.
Under Strynefestivalen i mitten av juni var det möjligt att åka skidor på glaciären, klättra och bada på samma dag. Helt enkelt en alldeles utmärkt avslutning på en fin skidsäsong och ett varmt välkomnande av sommaren.
Under sommarsemestern seglade jag med den över hundra år gamla skutan Atene från Skärhamn på den svenska västkusten vidare längs fjordarna vid den norska kusten upp genom Hardangerfjorden till Sundal och Folgefonna glaciären.
I slutet av sommaren gick turen till Romsdalen med sikte på topparna Bispen, Store Trolltind och Romsdalseggen.
Några tisdagskvällar under hösten gick jag på segelkurs och fick många fins kvällar på Oslofjorden.
Det största äventyret 2014 var Nepalresan i oktober med berget Island Peak som slutmål. Det var en otroligt fin resa och en fantastisk upplevelse.
Träningsklättring i Basecamp inför bestigningen av Island Peak
Ett av många vackra berg som vi fick njuta av under Himalayavandringen.
Året avslutades som nu har blivit tradition med julfirande i Sälen med familjen. Som tur var hade vi gott om snö så det gick att göra många fina turer, bland annat upp på Närfjället.
Önskar er alla ett Gott Nytt 2015 – Hoppas på att det nya året kommer att bjuda på många nya fina upplevelser och äventyr!
Nära målet – De sista höjdmetrarna
Tillbakablick – De sista metrarna av färden uppför Island Peak tidigare i höst
Till topps i Khumbudalen
Nu har det redan gått en månad sedan jag kom tillbaka från Nepal. Det är inte utan att man blir lite nostalgisk när man ser tillbaka på bilderna och inser hur bra vi hade det.
Khumbudalen har för övrigt en välförtjänt plats på Lonely Planets lista över bästa resmålen 2015
Himalayabilder från Island Peak äventyret
För er som är nyfikna på hur det gick med toppbestigningen av Island Peak kan jag rapportera att det gick alldeles utmärkt, vi kom vi upp på den 6189meter höga toppen!
Mot Kathmandu – häng med på Instagram
Idag är ingen vanlig fredag. Klockan 06.30 börjar färden mot äventyret på Gardermoen, första anhalt Bryssel, därefter Delhi och många timmar senare Kathmandu.
Min plan är att lägga upp bilder under resan via Instagram när tid, internet och el finns. På Instagram heter jag @Sellfors, följ mig gärna under resan.
Uppdaterar denna sida ordentligt med en reseberättelse då jag är tillbaka i civilisationen igen.
Over and out :)
Projekt Nepal 2.0
Om mindre än två veckor, närmare bestämt den 3 oktober sitter jag på planet mot Kathmandu. Det är hela tre år sedan mitt första Nepal besök, när jag denna gång startar den långa flygresan mot Nepal vet jag lite mer vad som väntar vid ankomst. Längtar till bergen, maten, naturen och äventyret. Huvudmålet och den stora utmaningen under den drygt tre veckor långa resan är toppen på Island Peak.
De senaste veckorna har jag lagt mycket tid på att uppdatera utrustningen, för listan på grejor som ska få plats i resväskan är lång. Har bland annat investerat i en varm och go dunjacka och ett par nya alpinkängor som jag hoppas att fossingarna kommer att trivas i under färden mot toppen.
Har även lagt i en extra växel på träningen och satsat på styrketräning i kombination med löpning, allra helst i uppförsbacke med ryggsäck på ryggen. I helgen kompletterades vaccinationer mot stelkramp, kolera och tyfoid. Fram till avfärden ska jag göra mitt yttersta för att hålla mig frisk, mycket ingefära och apelsiner kommer det att bli. Ett annat projekt blir provpackning för att se att allt som jag vill ha med får plats på färden mot Himalaya. Räknar ner dagarna, turen mot Island Peak kommer att bli ett fantastiskt äventyr!
Bilderna är från senaste Nepal turen i december 2011
Äventyrssegling över Nordsjön mot norska fjordar och glaciärer
Är tillbaka i Oslo igen efter lite sommarledighet. Under semestern bar det av på ett kontrastrikt segeläventyr med siktet mot Hardangerfjorden.
Transportmedlet tillika hemmet under seglingen var M/S Atene,en fin gammal skuta med 105 år på nacken som har sin hemmahamn i Skärhamn där äventyret startade. Vi var 20 stycken som mönstrade på och under färden turades om med de dagliga båtsysslorna som att navigera, trimma segel, styra båten, hålla utkik och hjälpa till med matlagning. Däremellan fanns gott om tid att läsa, sola eller filosofera över livet.
Turen gick från Skärhamn på Västkusten mot danska Hirtshals, sedan vidare mot Norge. Längs den norska kusten stannade vi över natten vid de små hamnarna i Mandal, Hidra, Utsira, Tananger, Leirvik i Hardangerfjorden och avslutningsvis fjordbyn Sundal.
Seglatsen över Nordsjön var turbulent med mycket sjögång, halva besättningen blev spysjuk och turades om att hänga över relingen. Efter denna utmanande prövning i början på äventyret var solen och vädergudarna med oss resten av resan och bjöd på kalasväder.
Mina två favoritstopp på resan var Utsira och slutdestinationen Sundal vid fjordkanten. Utsira är en karg liten ö ute i Nordsjön som för övrigt är Norges minsta kommun med runt 215 invånare.
Väl framme i Sundal, seglingens sista hamn var det dags för “Grande Finale”, en vandring från fjorden upp till Folgefonna glaciären och Turistforeningens hytte vid Fonnabu drygt 1400 meter över havet. Efter några dagar till sjöss var det skönt att få sträcka på benen och komma upp på lite högre höjder. Väl uppe på berget var belöningen vackra vykortsliknande vyer med fjordar, berg och glaciärer.
Lätt överhettade efter vandringen avslutade vi sista dagen på seglingen och vandringen med ett dopp i det iskalla glaciärvattnet.
Kvällsutsikt
Första stoppet vid Hirtshals
Ute på Nordsjön
Danska sanddynor
Vi åkte förbi en oljeplattform vid Leirvik
På väg in mot fjordarna
Ett annat skepp kom förbi i fjorden
Liten hytte av platsskräp på ön Utsira
Seglen beslås
Litet fyrhus
Dånande vattenfall
På toppen vid Folgefonna glaciären
På turen mot Folgefonna glaciären
Utsikt från masten
Fötterna svalkas efter vandringen mot toppen
Marka24 – Det norska mästerskapet i att gå på tur
Marka24 är tävlingen som går av stapeln i Oslomarka och går ut på att orientera sig till så många hytter som möjligt under 24 timmar. Hytterna är försedda med kontroller och ger olika mycket poäng beroende på hur svåra de är att ta sig till. Jag var med och tävlade tillsammans med två kollegor i “Team Sweden” eller svenska turlandslaget som det även går bra att kalla oss.
Vi förstod redan på startlinjen i Sognsvann att konkurrensen skulle bli stentuff, norrmännen är ju som vi alla vet bäst i världen på att tura och börjar att hårdträna att gå hytteturer i Marka redan innan de krypa. Men eftersom alla medlemmar i Team Sweden är nya i Norge tänkte vi att Marka24 skulle bli en härlig rivstart för vår integrering i grannlandet och en utmärkt möjlighet att få uppleva ett stycke äkta norsk turkultur koncentrerat under 24 timmar.
Vår utstuderade plan var att ta sig till hytterna som låg längst bort och därmed gav högst poäng. Vi kämpade tappert, navigerade vilse och kom på rätt spår igen. Totalt gick vi runt sju mil under dygnet i Marka, det kändes under fotsulorna vill jag lova. Tävlingens bonusupplevelse var fyra timmars välförtjänt sömn under granarna.
Vi var inte det laget som tog mest poäng, men kanske det lag som hade roligast. Nästa år kommer vi tillbaka, se upp för Team Sweden då! Inför Marka24 2015 kommer snabbaste stigarna studeras noggrant, upplägg för mat och dryck maximeras och packningen trimmas.
Ut på tur, aldrig sur ;)
Flaggan i topp för lag 102 – även kallat svenska turlandslaget
Pang! Starten går för 24 timmars loppet – klara, färdiga, spring
Äta glass och jaga hytter, 24 timmar NON STOP :)
Yes, hyttekontrollen är funnen!
Middagspaus i det gröna, frystorkat på menyn
Strynefestivalen – Ett perfekt farväl till vintern
Nu var det längesedan jag skrev här, men detta av en god anledning – det har nämligen varit fullt upp i juni med roligheter. Bland annat har midsommar enligt tradition firats på Käringön, har sprungit Marka24 – en 24 timmars tävling i Osloskogarna som går ut på att hitta så många hytter som möjligt och däremellan har det jobbats förstås.
Inte att förglömma är att skidsäsongen som för min del har varit den finaste på länge, med höjdpunkter som Grand Paradiso, High Camp Turtagrø och Josten på langs avslutats på bästa möjliga sätt på Strynefestivalen.
Festivalen som utgår från Folven camping i Stryn-trakterna kombinerar det bästa av vinterns och sommarens äventyrssporter. Under en helg finns möjlighet att gå på topptur på glaciären i Stryn, paddla kajak eller kanske köra stigcykling. Strynefestivalen ger helt enkelt möjlighet att ta ett värdigt farväl av skidorna innan de läggs på hyllan för säsongen och få en försmak av sommaren. Det är FriFlyt som ligger bakom festivalen som arrangerades första gången i år, men troligen kommer att gå på årlig repeat. Riktigt kul var det så löp och köp biljetter till Strynefestivalen nästa år så snart de släpps!
Packlista för toppturen i alperna – Det här behöver du under en vecka i bergen
Har snickrat ihop lite tips på vad som är bra att packa med inför en skidalpin topptursvecka med övernattning i refuger (stugor) på berget. För varje liten tur som jag har gjort har jag fått med mig någon ny lärdom, oftast efter egna misstag. Nedan följer en lista på vad jag har haft med mig i ryggsäcken på de skidalpina turerna i Gran Paradiso och Oberland och även med stor sannolikhet kommer att packa ner när jag kör Haute Route från Chamonix till Zermatt nästa vinter.
Äta och dricka – Ta med back-up mat för tunn fransk frukost
En klassisk fransk frukost består av kaffe och vitt bröd med sylt på, detta har sin charm, men efter att jag har gått en timme i uppförsbacke kurrar det i magen igen. Brukar se till att ha med en påse med mandlar, cashewnötter och choklad som nödbränsle i uppförsbacke. Annars är energibars bra tursnacks. Förutom huvudmålen frukost, lunch och middag packar jag med något ätbart för varje timme som turen varar.
När det gäller dryck använder jag en en Camelbak (vattenpåse med slang) på två liter som jag löser Resorb- eller sportdryckstabletter i för att kompensera vätskeförlusten och få tillskott av salter. Vintertid är det en Camelbak med isolerad slang som gäller för det mesta för att undvika att slangen isar igen. Som backup har jag alltid med mig en liten termos på cirka fem deciliter, dels för att det är gott med varmt té på turen, men även för att ha möjligheten att hälla över vattnet i Camelbaken i termosen ifall det blir is i slangen.
Första lagret kläder – Merinoull från topp till tå
På långturen är det merinoull i de närmaste lagren som gäller för min del. En anledning till detta är att merinoull är mjukt att ha på sig och värmer även om kläderna blir fuktiga. Som en bonus kan man tack vare merinoullen nästan lukta blomma efter några dagar på tur då materialet har en förmåga att göra sig av med illalukt. Mössa, underkläder, underställ och strumpor är även de i ull. För en veckotur brukar jag ha med mig två underställ, två par strumpor, två sportbh och underkläder för varje dag. Dessutom packar jag ner en merinoulls t-shirt och ett par tunna och lätta byxor för kvällarna inomhus. Senaste turen hade jag merinoullskläder från Devold, Aclima, Bergans och Icebreaker som jag gillar skarpt.
Skallagret – Jacka och byxor i Gore-Tex
För en veckotur vill jag vara säker på att ytterlagret står emot alla möjliga väderlekar och vassa klippor. Därför faller valet på skallager i ett robust material som andas. Inför Gran Paradiso hoppade jag i ett par Haglöfs Couloir pant och satte på mig en jacka från Haglöfs, inköpt för något år sedan.
Vantar – Packa ett par tunna smidiga handskar
Har med mig ett par lite tjockare handskar i läder från Hestra för kyliga dagar och ett par tunna fingerhandskar i ull från Smartwool för mildare väder eller då jag håller på att fippla med bindningar eller liknande och vill ha ett tunt smidigt lager som skyddar mot kyla.
Förstärkningsplagg – Gosig dunjacka för pauserna eller extra kyliga dagar
Min varma och mysiga Ama Dablam dunjacka från Marmot får alltid följa med på turen och åker på så snart det blir dags för paus för att hålla värmen. Jag tycker om dunjackor som är stora nog att bära utanpå skaljackan och har en kapuschong att krypa in i under bistra dagar. En buff i merinoull som ger skydd åt halsen och kan dras upp över ansiktet om det blåser är även ett tips. Buffen kan även fungera som pannband under varma vårvinterdagar.
Skidor, stavar och pjäxor – Vikten har betydelse när höjdmetrarna är många
När det är dags för långtur gäller det att tänka på utrustningens vikt. För veckoturer använder jag ett par Black Diamond Ascent skidor eftersom de är lätta och även fungerar att pumpa puder med på vägen ner. På skidorna sitter ett par Dynafitbindningar och under skidorna ett par stighudar från Black Diamond. Även mina teleskopstavar kommer från Black Diamond. Vad gäller pjäxor har jag fastnat för modellerna Scarpa Gea och nyinköpta Scarpa Gea RS, inte ett skavsår eller frusna fötter under en hel vecka!
Isyxa, skarjärn och stegjärn – De vassa verktygen ger trygghet på väg mot toppen
Har en isyxa från Grivel på cirka 45 centimeter, ett par skarjärn att sätta under skidorna om det är lite hårt och isigt från Dynafit och ett par stegjärn från Petzl. Ett tips är att köpa bra fodral och skydd för de vassa verktygen så att de inte river sönder kläderna och packningen i väskan.
Ryggsäck – En volym på cirka 40 liter räcker väl för den minimalistiska toppturspackningen
Min Osprey Kode ryggsäck på 38 liter har fått följa med på två lång turer. Allt jag behöver får precis plats i ryggsäcken. Gillar att den är bekväm att bära och har fack som håller styr på prylarna. I ryggsäcken använder jag drybags för att undvika att kläderna blir fuktiga och även kunna komprimera volymen.
Necessären – Våtservetter är räddningen
Den stora sminkväskan och hårtorken får dessvärre stanna hemma, alpturens beauty box är kraftigt komprimerad. Detta får följa med, tandborste och tandkräm, solkräm spf50, solskydd för läpparna, liten hårborste, fet kräm för torr hud, huvudvärkstabletter, compeed, plåster, våtservetter för en raggardusch, deo, tvål och en liten handduk.
Sova – Det snarkas i bergen, öronproppar för skönhetssömnen
Filtar och täcken finns att låna uppe på stugorna i bergen, men ta med ett reselakan i ett lätt material som exempelvis siden. Öronproppar är ett ett måste för en ostörd sömn.
Om olyckan är framme – Glöm inte spade, sond och transceiver
Min lavinsändaren från Ortovox, spade och sond är ett måste när jag ska ute på turer i högalpin miljö.
Övrigt smått och gott på packlistan – “Det är detaljerna som gör det”
Multiverktyg, typ Leatherman som fixar strul med bindningar och att skära upp lunchbrödet. Pannlampa för tidiga morgnar och sena kvällar. Kamera, själv gillar jag min Canon G15 som är lätt samtidigt som den tar fina bilder, silvertejp för reparationer, solglasögon med bra skydd mot både sol och vind, skidglasögon, använder en liten solladdare från Brunton för att ladda mobilen under veckan. Slutligen, en sak som inte är en nodvändighet men kul att ha är min gps-klocka Suunto Ambit som håller koll på höjdmeterarna och distansen.
Har jag glömt något som man bara måste ha med på turen? Hojta till! :)
Inte min utrustning, men så här ser likväl en ryggsäck ut som är redo för en veckas tur i Gran Paradiso
De sista bilderna från skidparadiset
Har några bilder som jag ännu inte har publicerat från Gran Paradiso turen i slutet av mars som kommer NU när det är lördag och allt. Bilderna är tagna med min Canon G15 som jag köpte för ett år sedan och sedan dess har fått hänga med på det mesta och förhoppningsvis får föreviga många vackra platser framöver. Ha en fin helg!
Gran Paradiso
In Raclette we trust
Club Alpino Italiano – Refugio Vittorio Emanuele
Utsikt från toppen av Gran Paradiso
Förberedelserna inför att korsa Europas största glaciär på skidor
I slutet av maj bär det av mot norr för att under fyra dagar korsa Europas största glaciär och Norges tak, Jostedalsbreen på skidor, eller som norrmännen säger “Josten på langs“. Turen sägs vara mycket vacker, men ganska tuff, inte minst för att fyra dagars packning med vintertältningsutrustning ska släpas många höjdmetrar.
Egentligen har jag inte ägnat mig så mycket åt tur på fjällskidor innan, men tänker att Vasaloppet har jag åkt och långa skidalpina turer har jag klarat av så det här med en fjällskidstur borde klaras av eftersom det är någonstans mitt emellan skidalpinism och Vasaloppet, eller ? :)
Ser hursomhelst fram emot att köra denna klassiska skidtur. För att vara på den säkra sidan att orka med turen blir det ett träningspass i veckan springandes i backe med ryggsäck fram till avresan.
Bild: Wikimedia
Flashback till Gran Paradiso
Alldeles strax dags att ta påskledigt och börja resan från Oslo och Sälen. Tänkte fira detta med lite minnesbilder från skidturen i Gran Paradiso.
På väg mot Chivasso stugan
Paus – av med stighudarna!
Refugio Chivasso
En liten stenbock spanar från klippan
En snabbversion av turen i Gran Paradiso
Veckans höjdpunkt, bestigning av toppen Gran Paradiso
Tänkte berätta lite mer om hur jag egentligen tillbringade den fantastiska skidveckan med UCPA i Gran Paradiso i början av månaden. Så här går en topptursvecka till i korta drag, häng med!
Dag 1 / Söndag
Detta var förmiddagen då utrustningen skulle testats och det var dags att möta upp gruppen på UCPA i Argentiere. Efter lunch var det testkörning på programmet i branterna på Grand Montets. Senare på eftermiddagen hoppade vi in i bilarna och körde mot italienska Pont där vi checkade in på ett pittoreskt litet hotell och blev serverade sexrätters middag (!) Det går nog knappast att få en bättre uppladdning för en långskidtur.
Dag 2 / Måndag
Tidigt på morgonen lämnar vi Pont för att ta oss upp till refugen Chivasso, 2.604 m.ö.h. Den lilla stugan drivs av en trevlig italiensk familj som gjorde sitt yttersta att vi ska trivas. Som en liten bonus bjöd mannen i huset på skönsång av “I natt jag drömde”
Dag 3 / Tisdag
Under dagen gjorde vi en toppbestigning av ett närliggande berg (som jag har dessvärre glömt namnet på) som även inkluderade lite luftiga klätterpartier. På vägen tillbaka till Chivasso där vi skulle tillbringa ytterligare en natt fick vi fira oss ner vissa partier då det var för brant och isigt att åka skidor.
Dag 4 / Onsdag
På onsdagsmorgonen sa vi “hej då” till Chivasso och tog oss nerför berget, åt lunch, lyxade till det med kaffe och italiensk varm choklad på ett litet café nere i dalen för att sedan fortsätta upp till refuge Victor Emmanuel (2.732 m.ö.h). På refuget som ser ut som ett silvrigt rymdskepp sov vi över.
Dag 5 / Torsdag
Idag var dagen som en toppbestigning av Gran Paradiso var inplanerad. Ofta i bergen måste turen planeras om när inte vädergudarna är på humör, det här var en sådan dag. Snöfall och halvtaskig sikt är inte bra för toppbestigningar, men fungerar fint om man vill åt puderåkning. Toppbestigardagen blev istället veckans bästa puderdag, därmed inget att deppa för.
Dag 6 / Fredag
Sista dagen med möjlighet att bestiga Gran Paradiso, hade sikten klarnat över natten? Till allas lycka hade vädret bättrat sig, sol och klarblå himmel stod det i prognosen. Dagen för toppbestigningen åt vi frukost klockan fem, begav oss sedan ut med pannlampor i mörkret och började färden uppöver. Några tuffa timmars klättring senare nådde vi målet, Gran Paradiso 4.061 m.ö.h, vilken lycka!
Men det räcker inte med att komma upp på ett berg, man måste ner också. Vi hade samlat på oss bra med höjdmetrar så det sista åket tillbaka mot dalen där vi parkerat bilarna blev en riktig puderfröjd. Toknöjda med veckan lassade vi in skidorna i bilen, hoppade ur pjäxorna och körde tillbaka mot Chamonix.
THE END :)
Blev du nyfiken att kika närmare på denna underbara plats på jorden? Så här ser naturreservatet Gran Paradiso ut på kartan:
Om exakt 6 månader landar jag i Kathmandu med siktet på Island Peak
Yepp, om precis sex månader, den 4 oktober så hoppar jag av planer och sätter ner fötterna på nepalesisk mark. Hösten 2011 var senaste gången jag var i Nepal, då jag vandrade i Annapurna Sanctuary och upp till Annapurna Basecamp, en resa som gav mersmak. I oktober är planen att ta sig upp till Mount Everest basecamp för att sedan fortsätta mot toppen på Island Peak.
Island Peak (Bild: Wikipedia)
Toppbestigningen av Gran Paradiso 4061 möh
Höjdpunkten på topptursveckan i nationalparken Gran Paradiso var en bestigning av den 4061 meter höga toppen med samma namn. Dagen innan hade vi tagit oss upp till Refugio Manuel Vittorio som ligger på 2732 meters höjd där vi stannat över natten.
Toppbestigningsdagen åt vi frukost klockan fem på morgonen för att sedan smyga ut i mörkret med pannlampa, hoppa på skidorna och börja gå mot toppen. Isigt och brant var det vissa bitar, dessutom tog det en liten stund att ta sig upp på toppen så en utmaning var det allt. Belöning för slitet fick vi i form av magiska bergsvyer och puderåkning på hemvägen.
Som en bonus hade jag ofrivilligt sett till att fixa mig lite extraträning genom att missa informationen om att vi skulle tillbaka till Refugio Vittorio efter toppbestigningen och därmed hade möjlighet att lämna grejor vi inte behövde där. Jag släpade glatt ovetande om detta hela min stora turpackning upp på toppen medan resten av gänget hade minskat ner sin packning till klätterutrustning, energibars och vatten. Innan jag upptäckte detta var jag lätt förbryllad över varför det var dålig fart på mina skidor :)
Från Refugio Manuel Vittorio upp till toppen och ned igen>>
Foto: Maria Sellfors
AddAdventure.net 