En snabbversion av turen i Gran Paradiso
Veckans höjdpunkt, bestigning av toppen Gran Paradiso
Tänkte berätta lite mer om hur jag egentligen tillbringade den fantastiska skidveckan med UCPA i Gran Paradiso i början av månaden. Så här går en topptursvecka till i korta drag, häng med!
Dag 1 / Söndag
Detta var förmiddagen då utrustningen skulle testats och det var dags att möta upp gruppen på UCPA i Argentiere. Efter lunch var det testkörning på programmet i branterna på Grand Montets. Senare på eftermiddagen hoppade vi in i bilarna och körde mot italienska Pont där vi checkade in på ett pittoreskt litet hotell och blev serverade sexrätters middag (!) Det går nog knappast att få en bättre uppladdning för en långskidtur.
Dag 2 / Måndag
Tidigt på morgonen lämnar vi Pont för att ta oss upp till refugen Chivasso, 2.604 m.ö.h. Den lilla stugan drivs av en trevlig italiensk familj som gjorde sitt yttersta att vi ska trivas. Som en liten bonus bjöd mannen i huset på skönsång av “I natt jag drömde”
Dag 3 / Tisdag
Under dagen gjorde vi en toppbestigning av ett närliggande berg (som jag har dessvärre glömt namnet på) som även inkluderade lite luftiga klätterpartier. På vägen tillbaka till Chivasso där vi skulle tillbringa ytterligare en natt fick vi fira oss ner vissa partier då det var för brant och isigt att åka skidor.
Dag 4 / Onsdag
På onsdagsmorgonen sa vi “hej då” till Chivasso och tog oss nerför berget, åt lunch, lyxade till det med kaffe och italiensk varm choklad på ett litet café nere i dalen för att sedan fortsätta upp till refuge Victor Emmanuel (2.732 m.ö.h). På refuget som ser ut som ett silvrigt rymdskepp sov vi över.
Dag 5 / Torsdag
Idag var dagen som en toppbestigning av Gran Paradiso var inplanerad. Ofta i bergen måste turen planeras om när inte vädergudarna är på humör, det här var en sådan dag. Snöfall och halvtaskig sikt är inte bra för toppbestigningar, men fungerar fint om man vill åt puderåkning. Toppbestigardagen blev istället veckans bästa puderdag, därmed inget att deppa för.
Dag 6 / Fredag
Sista dagen med möjlighet att bestiga Gran Paradiso, hade sikten klarnat över natten? Till allas lycka hade vädret bättrat sig, sol och klarblå himmel stod det i prognosen. Dagen för toppbestigningen åt vi frukost klockan fem, begav oss sedan ut med pannlampor i mörkret och började färden uppöver. Några tuffa timmars klättring senare nådde vi målet, Gran Paradiso 4.061 m.ö.h, vilken lycka!
Men det räcker inte med att komma upp på ett berg, man måste ner också. Vi hade samlat på oss bra med höjdmetrar så det sista åket tillbaka mot dalen där vi parkerat bilarna blev en riktig puderfröjd. Toknöjda med veckan lassade vi in skidorna i bilen, hoppade ur pjäxorna och körde tillbaka mot Chamonix.
THE END :)
Blev du nyfiken att kika närmare på denna underbara plats på jorden? Så här ser naturreservatet Gran Paradiso ut på kartan:
Toppbestigningen av Gran Paradiso 4061 möh
Höjdpunkten på topptursveckan i nationalparken Gran Paradiso var en bestigning av den 4061 meter höga toppen med samma namn. Dagen innan hade vi tagit oss upp till Refugio Manuel Vittorio som ligger på 2732 meters höjd där vi stannat över natten.
Toppbestigningsdagen åt vi frukost klockan fem på morgonen för att sedan smyga ut i mörkret med pannlampa, hoppa på skidorna och börja gå mot toppen. Isigt och brant var det vissa bitar, dessutom tog det en liten stund att ta sig upp på toppen så en utmaning var det allt. Belöning för slitet fick vi i form av magiska bergsvyer och puderåkning på hemvägen.
Som en bonus hade jag ofrivilligt sett till att fixa mig lite extraträning genom att missa informationen om att vi skulle tillbaka till Refugio Vittorio efter toppbestigningen och därmed hade möjlighet att lämna grejor vi inte behövde där. Jag släpade glatt ovetande om detta hela min stora turpackning upp på toppen medan resten av gänget hade minskat ner sin packning till klätterutrustning, energibars och vatten. Innan jag upptäckte detta var jag lätt förbryllad över varför det var dålig fart på mina skidor :)
Från Refugio Manuel Vittorio upp till toppen och ned igen>>
Foto: Maria Sellfors
På väg mot topptursäventyr i Aosta-dalen
Sitter i detta nu högt uppe i luften på ett Norwegian plan på väg till Geneve, det här med wi-fi på planet är verkligen inte så tokigt. Väl framme i Geneve går turen vidare mot Chamonix/Argentiere där jag imorgon ska möta upp ett gäng på Ucpa som jag kommer tillbringa den kommande veckan i bergen kring Aosta-dalen och Gran Paradiso med.
Chamonix andas äventyr och är en plats som jag alltid är glad att återvända till. Denna gång får jag bara njuta av Chamonix magiska bergsvyer i slutet och början av resan då färden på skidor kommer att gå över bergen med övernattning på olika refuges (bergsstugor på franska).
Har en vecka uppe i bergen utan bekvämligheter som dusch och mobiltelefon att se fram emot. När jag om en vecka sitter på flyget tillbaka till Norge kommer jag förhoppnings ha med mig årets första solbränna,träningsvärk och vackra bergsbilder på näthinnan och i kameran.
Sist jag var där var i Chamonix var i juli förra året då jag gick en alpinismkurs och hoppade skärmflyg, här är några bilder från den vistelsen:
Åter efter radiotystnad i Schweiziska Oberland, här kommer bilderna!
Bonjour!
Nu har det varit tyst ett tag på bloggen och det har sin förklaring i att förra veckan tillbringades bland alptopparna långt bortom närmaste dator och internetuppkoppling. I trakterna runt Schweiziska Oberland har jag hållit till.
Den största delen av semestern tillbringades i motlut, men efter några timmars stretade mot toppen fick vi oftast en belöning i form av vit pudersnö. Här kommer de första bilderna från färden i alplandet. Mer om”Expedition Oberland” och frekventare uppdatering utlovas hädanefter, så det så!
Rapport från puderjakt och nyårsfirande bland alptopparna
Veckan runt nyårsafton har jag varit i Serre Chevalier och tillbringat dagarna i bergen letandes efter det bästa pudret. Med ett strålande solsken hela veckan var detta en mycket trevlig tillvaro. Bokade resan med UCPA, ett säkert kort för att få bra bergsguider och träffa roligt folk. Nyårsveckan hade jag bokat in mig i en off pist grupp med tillgång till fransk guide och minibuss.
De första dagarna utforskade vi terrängen utanför pisten i Serre Chevalier, senare i veckan när vi var färdiga med det bar det av mot La Grave och Montgenèvre. Favoritorten under veckan var den sistnämnda, främst för att det var riktigt bra lössnö, men även det fina åket över till Italien gjorde sitt till.
När resan gick mot sitt slut och bussen rullade in i ett grått och snöfritt Stockholm på söndagskvällen, började jag redan drömma om nästa alpresa.
Gott nytt år och god fortsättning till er alla!
Ljuset i höstmörkret, Serre Chevalier bokat!
Nu är nästa äventyr bokat! I mellandagarna bär det av till Serre Chevalier. Åker med UCPA, det blir min fjärde resa med samma företag. Tidigare har jag kört off-pist två år i Chamonix/Argentiere och varit på långritt i Centralmassivet, är supernöjd med samtliga resor.
I år ska jag testa ett av UCPAs skidsafari koncept “Grandes Traces”. Förutom skidåkning utför bergssidorna i Serre Chevalier kommer områdena La Grave, Montegenévre och Puy Saint Vincent att utforskas i jakten på en dos av pudersnö.
Här ska jag åka skidor i mellandagarna! Bild: ifyouski.com
AddAdventure.net 