Toppturshelg i Romsdalen – Store Trolltind, Romsdalseggen Ekstrem och Bispen
En av de sista sommarhelgerna i augusti var jag med på DNT Fjellsports toppturshelg i Romsdalen med Åndalsnes som utgångspunkt.
För att ta sig till Romsdalen från Oslo går det fint att åka tåg via Dombås. Efter bytet i Dombås går turen vidare till Åndalsnes med Raumabanan som sägs vara Norges vackraste tågsträcka
Åndalsnes Camping blev vårt base camp för helgen och utgångspunkt för dagsturerna till topparna i närheten. Förutom otroliga vyer över fjordarna är Romsdalen känt för sina glaciärer och starkt blåa glaciärsjöar. Kunde inte sluta fascineras av dessa så mycket kort blev det.
Första dagen gick vi branta “Romsdalseggen ekstrem” och fick halvklättra eller uppför Blånebbas branta bergsida för att sedan gå över kammen till Romsdalseggen.
Andra dagens utmaning var Store Trolltind via Bruraskaret vassa toppar, en fin tur var det som även den innebar lite klättringsutmaningar på vägen. Dessvärre var det dimma när vi kom upp på toppen, men vi fick iallafall se den lilla stengrottan som byggts för skydd åt klättrare som överraskas av dåligt väder på toppen.
Innan det vara dags att hoppa på Raumabanan mot Oslo igen skulle söndagen maximeras med en tur upp på Bispen som börjar vid toppen av en av Norges största turistattraktioner – Trollstigen. Till skillnad från lördagen hade vi tur med vädret och fick en panorama utsikt över Romsdalen från toppen :)
Marka24 – Det norska mästerskapet i att gå på tur
Marka24 är tävlingen som går av stapeln i Oslomarka och går ut på att orientera sig till så många hytter som möjligt under 24 timmar. Hytterna är försedda med kontroller och ger olika mycket poäng beroende på hur svåra de är att ta sig till. Jag var med och tävlade tillsammans med två kollegor i “Team Sweden” eller svenska turlandslaget som det även går bra att kalla oss.
Vi förstod redan på startlinjen i Sognsvann att konkurrensen skulle bli stentuff, norrmännen är ju som vi alla vet bäst i världen på att tura och börjar att hårdträna att gå hytteturer i Marka redan innan de krypa. Men eftersom alla medlemmar i Team Sweden är nya i Norge tänkte vi att Marka24 skulle bli en härlig rivstart för vår integrering i grannlandet och en utmärkt möjlighet att få uppleva ett stycke äkta norsk turkultur koncentrerat under 24 timmar.
Vår utstuderade plan var att ta sig till hytterna som låg längst bort och därmed gav högst poäng. Vi kämpade tappert, navigerade vilse och kom på rätt spår igen. Totalt gick vi runt sju mil under dygnet i Marka, det kändes under fotsulorna vill jag lova. Tävlingens bonusupplevelse var fyra timmars välförtjänt sömn under granarna.
Vi var inte det laget som tog mest poäng, men kanske det lag som hade roligast. Nästa år kommer vi tillbaka, se upp för Team Sweden då! Inför Marka24 2015 kommer snabbaste stigarna studeras noggrant, upplägg för mat och dryck maximeras och packningen trimmas.
Ut på tur, aldrig sur ;)
Flaggan i topp för lag 102 – även kallat svenska turlandslaget
Pang! Starten går för 24 timmars loppet – klara, färdiga, spring
Äta glass och jaga hytter, 24 timmar NON STOP :)
Yes, hyttekontrollen är funnen!
Middagspaus i det gröna, frystorkat på menyn
Toppturskurs i Hurrungane bergen
Har tillbringat två långhelger i rad i Hurrungane bergen i trakterna kring Turtagrö = lycka!
Första helgen gick jag en toppturskurs med DNT, Den Norska Turistföreningen och nu senast var det FriFlyts Highcamp på agendan.
Under toppturskursen var vi åtta stycken och två guider som bodde i tält, tränade turplanering, lavinräddning och att färdas i brant terräng och över glaciärer på ett säkert sätt. Bitvis var det väldigt brant och luftigt så isyxan och stegjärnen kom väl till användning.
Det känns för övrigt bra att fortsätta fylla på med skidbilder fast vi är i mitten av maj :)
Tältläger i dalen
Klyvning = norskt ord för vandring på bergskam
Ankare för glaciärräddning
Vita vidder var det här
Fika with a view
Isyxan i högsta hugg!
Skidpromenad med laggen på ryggen
Ett gäng från Deloitte körde Instagram-tävling och byggde gårdsnamnet Nesgard
Yay, på toppen!
Jotunheimen på skidor är otroligt bra!
Har firat första maj och långhelgen därefter i tält och på skidor i Hurrungane bergen och gått en toppturskurs. Var ligger då detta? Jo närmare bestämt i Jotunheimen i närheten av Turtagrö. Det fanns rejäla berg med många 2000 meters toppar att bestiga. Kyliga temperaturer som kröp ner mot -13 satte sovsäcken på prov. Dagarna var för det mesta soliga så det var kalas att få vara ute på tur. Kom hem natten mot måndag så är fortfarande lite sliten efter skidhelgen. Glädjer mig dock till strax få packa skidväskan och redan på torsdag denna vecka åka tillbaka till detta fantastiska område för att vara med på skidfestivalen High Camp Turtagrö!
Oväntat besök på Tømtehytta
På listan över det norskaste av norska finns utan tvekan hyttetur som innebär att åka skidor eller vandra till en stuga. I förra veckan bar det av på hyttetur med övernattning på Tømtehytta i Nordmarka, min första riktiga tur till hytta på norsk mark.
Som medlem i den Norske Turistföreningen kan du hämta ut Norges mest användbara nyckel som går till cirka 490 hytter. På lördagseftermiddagen hoppade jag på tåget från Oslo Sentralstasjon mot Motvatn lite senare än planerat, när det var dags att sätta på skidorna var det nästan mörkt. Med pannlampan gick det fint att hitta skyltarna i skogen som pekade mot Tømtehytta. Det blev ett litet äventyr att skida genom vinterskogen i skenet av pannlampan, men till slut siktades det lilla huset mellan granarna.
På hyttan visade det sig att jag skulle få oväntat sällskap av sju norrmän som ställde till med hyttefest. En riktigt trevlig och ganska så sen kväll blev det på hyttan.
Ut på tur, aldrig sur :)
Hyttetur för dummies
Kvikk Lunsj – Norsk kultur och ett måste på turen
I veckan var jag på en informationskväll med tema “Turtips til vinterturen” på DNT (Den Norske Turistföreningen) här i Oslo. Eftersom jag är ny i Norge var min förhoppning att få lite inspiration till fina turer och tips på hytter att tura till. Snart visade det sig att kvällen mer handlade om vad man ska ha på sig och med sig på turen vintertid och riktade sig till målgrupp som aldrig varit på tur. Alltså hade jag hamnat på en “Hyttetur för dummies” kurs.
Det mesta av kursinnehållet var bekant sedan tidigare. Men fick med mig några nya användbara norska ord och tur-ordspråk som “Det finns inget dåligt väder, bara dåligt psyke” och “Dørstokkmila” = Processen från att man tänker att man ska ut på tur till att klivet tas över tröskeln.
Tycker hursomhelst att det är jättebra att Den Norske Turistföreningen erbjuder basic kurser i friluftsliv för att locka ut nya målgrupper i naturen. Funderar på om det finns något liknande upplägg i Sverige och Stockholm?
Flyga drake i Haukeli
Efter nyårsfirande i ett Stockholm som bjöd på vårväder och en blixtvisit i ett lika grådaskigt och snöfattigt Oslo var det hög tid att dra norrut mot snön norröver i Telemark och Haukeliseter.
Trodde först busschauffören skämtade när han förvarnade om att det var risk för så mycket snö uppe vid Hardangervidda att det var osäkert om bussen skulle kunna ta sig fram till Haukeliseter. Tur för mig att plogbilen var flitig så att jag kunde hoppa utanför dörren vid Haukeliseter.
Hade en dag till godo innan kitekursen skulle börja. Planen var att bege mig ut på en liten skidtur. Tyvärr var det mycket snö och blåst men dålig sikt så turplanerna fick justeras till en kortare vända på Hardangervidda. Resten av dagen spenderades framför brasan.
På fredagskvällen drog kursen igång med lite teori om kites och vindar. Att lära mig kitesurfa har jag varit sugen på länge, gjorde ett första tappert försök på en leråker utanför Stockholm en vårvinter för något år sedan. Hittade kursen som arrangerade i samarbete med Kitesurfing.no på DNTs (Den Norske Turistföreningen) hemsida och slog till direkt.
De första tappra försöken att hålla koll på kiten utan skidor under fötterna var mer eller mindre lyckosamma. Ser lätt ut, men är inte det lättaste när jag själc skulle testa… När skidorna kom på var det till en början kiten som ute och körde med mig istället för tvärt om. Men efter någon timme så vände slaget med kiten och det gick att styra med någorlunda precision. Det var en fantastisk känsla när man började få kläm på det hela. Kitesurfing blir det repris på och en egen liten kite finns numera på önskelistan!
