Tillbakablick äventyrsåret 2014
2014 var mitt första år i Norge, har börjat utforska mitt nya hemland på tur- och skidfronten, men även hunnit med topptur i Italien och bergsbestigning i Nepal. Här följer en summering med bilder från mitt Instagramkonto med några av höjdpunkterna från det året som har gått.
Flyttlasset gick från Stockholm till Oslo i slutet av 2013. Vintern lät vänta på sig så först i januari 2014 var det snö nog för en premiärtur i Oslomarka.
Gjorde en mycket spontan övernattningstur till Tømtehytta i Oslomarka en helg
2014 var året som jag försökte lära mig att köra kite. Efter många vurpor på sjön utanför Haukeliseter fick jag iallafall nästan hjälplig styr på kiten
I Februari bar det av på Fjellsportfestivalen i Sogndal
Var på tur en vecka i det italienska naturreservatet Gran Paradiso och gjorde en bestigning av toppen med samma namn. Det var en riktig höjdarvecka med sol och pudersnö
Tillbringade nästan två veckor i tält Hurrungane fjällen som avslutades med High Camp Turtagrø
Vid månadsskiftet maj-juni gick färden med fjällskidor och tält över Jostedalsbreen
Marka24 är en tävling som går av stapeln i början av juni i skogarna omkring Oslo. Tävlingen går ut på att samla poäng genom att besöka så många “hytter” som möjligt under 24 timmar. Det svenska kämpade hårt, övernattade under en gran och samlade ihop många mil och iallafall några poäng.
Under Strynefestivalen i mitten av juni var det möjligt att åka skidor på glaciären, klättra och bada på samma dag. Helt enkelt en alldeles utmärkt avslutning på en fin skidsäsong och ett varmt välkomnande av sommaren.
Under sommarsemestern seglade jag med den över hundra år gamla skutan Atene från Skärhamn på den svenska västkusten vidare längs fjordarna vid den norska kusten upp genom Hardangerfjorden till Sundal och Folgefonna glaciären.
I slutet av sommaren gick turen till Romsdalen med sikte på topparna Bispen, Store Trolltind och Romsdalseggen.
Några tisdagskvällar under hösten gick jag på segelkurs och fick många fins kvällar på Oslofjorden.
Det största äventyret 2014 var Nepalresan i oktober med berget Island Peak som slutmål. Det var en otroligt fin resa och en fantastisk upplevelse.
Träningsklättring i Basecamp inför bestigningen av Island Peak
Ett av många vackra berg som vi fick njuta av under Himalayavandringen.
Året avslutades som nu har blivit tradition med julfirande i Sälen med familjen. Som tur var hade vi gott om snö så det gick att göra många fina turer, bland annat upp på Närfjället.
Önskar er alla ett Gott Nytt 2015 – Hoppas på att det nya året kommer att bjuda på många nya fina upplevelser och äventyr!
God jul från ett vintrigt Sälen
Under juldagarna har jag varit uppe med familjen i Sälen. Vintervädret har varit ren perfektion med många minusgrader, mycket snö och sol. Den finaste turen så långt gjorde jag idag, toppen av Närfjället tur och retur.
Strynefestivalen – Ett perfekt farväl till vintern
Nu var det längesedan jag skrev här, men detta av en god anledning – det har nämligen varit fullt upp i juni med roligheter. Bland annat har midsommar enligt tradition firats på Käringön, har sprungit Marka24 – en 24 timmars tävling i Osloskogarna som går ut på att hitta så många hytter som möjligt och däremellan har det jobbats förstås.
Inte att förglömma är att skidsäsongen som för min del har varit den finaste på länge, med höjdpunkter som Grand Paradiso, High Camp Turtagrø och Josten på langs avslutats på bästa möjliga sätt på Strynefestivalen.
Festivalen som utgår från Folven camping i Stryn-trakterna kombinerar det bästa av vinterns och sommarens äventyrssporter. Under en helg finns möjlighet att gå på topptur på glaciären i Stryn, paddla kajak eller kanske köra stigcykling. Strynefestivalen ger helt enkelt möjlighet att ta ett värdigt farväl av skidorna innan de läggs på hyllan för säsongen och få en försmak av sommaren. Det är FriFlyt som ligger bakom festivalen som arrangerades första gången i år, men troligen kommer att gå på årlig repeat. Riktigt kul var det så löp och köp biljetter till Strynefestivalen nästa år så snart de släpps!
HighCamp Turtagrø – Världens största topptursfestival
Hela 600 deltagare samlades på världens största topptursfestival, FriFlyt HighCamp Turtagrø, till och med kronprins Haakon var på plats. Boendet var i tält och under dagarna invaderades Hurrungane bergen av glada topptursentusiaster.
Höjdpunkten för min del var en frikåkningskurs som Haglöfs sponsrade med proffsen Asbjørn Eggebø Næss och Jørgen Aamot. Efter lite ångest vågade jag droppa ner från ett överhäng, vilket var ett av målen för kursen.
På kvällarna var det föreläsningar på tema skidor och berg med bland andra Kaj Zackrisson och Bendikt Böhm från Dynafit. Grande Finale för festivalen var dunjacke disco till inpå småtimmarna. Ser fram emot att komma tillbaka till både Turtagrø och FriFlyt HighCamp, detta blir tradition!
FriFlyt har även klippt ihop en liten film från campet
Toppturskurs i Hurrungane bergen
Har tillbringat två långhelger i rad i Hurrungane bergen i trakterna kring Turtagrö = lycka!
Första helgen gick jag en toppturskurs med DNT, Den Norska Turistföreningen och nu senast var det FriFlyts Highcamp på agendan.
Under toppturskursen var vi åtta stycken och två guider som bodde i tält, tränade turplanering, lavinräddning och att färdas i brant terräng och över glaciärer på ett säkert sätt. Bitvis var det väldigt brant och luftigt så isyxan och stegjärnen kom väl till användning.
Det känns för övrigt bra att fortsätta fylla på med skidbilder fast vi är i mitten av maj :)
Tältläger i dalen
Klyvning = norskt ord för vandring på bergskam
Ankare för glaciärräddning
Vita vidder var det här
Fika with a view
Isyxan i högsta hugg!
Skidpromenad med laggen på ryggen
Ett gäng från Deloitte körde Instagram-tävling och byggde gårdsnamnet Nesgard
Yay, på toppen!
Jotunheimen på skidor är otroligt bra!
Har firat första maj och långhelgen därefter i tält och på skidor i Hurrungane bergen och gått en toppturskurs. Var ligger då detta? Jo närmare bestämt i Jotunheimen i närheten av Turtagrö. Det fanns rejäla berg med många 2000 meters toppar att bestiga. Kyliga temperaturer som kröp ner mot -13 satte sovsäcken på prov. Dagarna var för det mesta soliga så det var kalas att få vara ute på tur. Kom hem natten mot måndag så är fortfarande lite sliten efter skidhelgen. Glädjer mig dock till strax få packa skidväskan och redan på torsdag denna vecka åka tillbaka till detta fantastiska område för att vara med på skidfestivalen High Camp Turtagrö!
De sista bilderna från skidparadiset
Har några bilder som jag ännu inte har publicerat från Gran Paradiso turen i slutet av mars som kommer NU när det är lördag och allt. Bilderna är tagna med min Canon G15 som jag köpte för ett år sedan och sedan dess har fått hänga med på det mesta och förhoppningsvis får föreviga många vackra platser framöver. Ha en fin helg!
Gran Paradiso
In Raclette we trust
Club Alpino Italiano – Refugio Vittorio Emanuele
Utsikt från toppen av Gran Paradiso
Veckans utepryl – Randonnépjäxor Scarpa Gea RS
Efter att ha kört på ett par Scarpa Gea pjäxor sedan 2011 kan jag konstatera att det är ett par riktiga superpjäxor som jag har använt på veckolånga skidalpina turer utan att få ett endaste skavsår. Dessutom är de riktigt lätta.
Nu när vintern börjar närma sig sitt slut och vinterprylar reas ut passade jag på att göra en uppgradering på pjäxfronten i form av ett par Scarpa Gea RS. Skillnaden mellan RS varianten och sin föregångare är att Gea RS är stabilare och ger foten bättre stöd vid utförsåkning. Jag testkörde mina nya pjäxor i Sälen under påsken och gillade att de i utförsläget kändes som ett par vanliga alpina pjäxor samtidigt som vikten fortsatt är låg.
Påsk i Sälenfjällen
Triss i mobilbilder från påskfirandet i Sälen med familjen. Mycket sol och skidor :) Imorgon bär det av mot Oslo igen.
Norskt påskfirande med apelsiner, Kvikk lunsj och påskekrim
I Norge är påsken för många är en lika stor högtid som julen. Jag har fått lära mig att ett en ultimat norskt påskefirande sker på hytten, allra helst på tur med Kvikk Lunsj och apelsiner i ryggsäcken. Dessutom ska det läsas deckare eller “påskekrim” som norrmännen kallar det.
Själv firar jag påsken enligt tradition med familjen “på hytte” i Sälen. Har gått på tur och ätit apelsiner, men däremot har det varit dåligt med Kvikk lunsj och påskekrim så långt.
Glad påsk på självaste påskafton! :)
Kvikk Lunsjen och apelsiner – två obligatoriska ingredienser för en komplett norsk påsk
Flashback till Gran Paradiso
Alldeles strax dags att ta påskledigt och börja resan från Oslo och Sälen. Tänkte fira detta med lite minnesbilder från skidturen i Gran Paradiso.
På väg mot Chivasso stugan
Paus – av med stighudarna!
Refugio Chivasso
En liten stenbock spanar från klippan
En snabbversion av turen i Gran Paradiso
Veckans höjdpunkt, bestigning av toppen Gran Paradiso
Tänkte berätta lite mer om hur jag egentligen tillbringade den fantastiska skidveckan med UCPA i Gran Paradiso i början av månaden. Så här går en topptursvecka till i korta drag, häng med!
Dag 1 / Söndag
Detta var förmiddagen då utrustningen skulle testats och det var dags att möta upp gruppen på UCPA i Argentiere. Efter lunch var det testkörning på programmet i branterna på Grand Montets. Senare på eftermiddagen hoppade vi in i bilarna och körde mot italienska Pont där vi checkade in på ett pittoreskt litet hotell och blev serverade sexrätters middag (!) Det går nog knappast att få en bättre uppladdning för en långskidtur.
Dag 2 / Måndag
Tidigt på morgonen lämnar vi Pont för att ta oss upp till refugen Chivasso, 2.604 m.ö.h. Den lilla stugan drivs av en trevlig italiensk familj som gjorde sitt yttersta att vi ska trivas. Som en liten bonus bjöd mannen i huset på skönsång av “I natt jag drömde”
Dag 3 / Tisdag
Under dagen gjorde vi en toppbestigning av ett närliggande berg (som jag har dessvärre glömt namnet på) som även inkluderade lite luftiga klätterpartier. På vägen tillbaka till Chivasso där vi skulle tillbringa ytterligare en natt fick vi fira oss ner vissa partier då det var för brant och isigt att åka skidor.
Dag 4 / Onsdag
På onsdagsmorgonen sa vi “hej då” till Chivasso och tog oss nerför berget, åt lunch, lyxade till det med kaffe och italiensk varm choklad på ett litet café nere i dalen för att sedan fortsätta upp till refuge Victor Emmanuel (2.732 m.ö.h). På refuget som ser ut som ett silvrigt rymdskepp sov vi över.
Dag 5 / Torsdag
Idag var dagen som en toppbestigning av Gran Paradiso var inplanerad. Ofta i bergen måste turen planeras om när inte vädergudarna är på humör, det här var en sådan dag. Snöfall och halvtaskig sikt är inte bra för toppbestigningar, men fungerar fint om man vill åt puderåkning. Toppbestigardagen blev istället veckans bästa puderdag, därmed inget att deppa för.
Dag 6 / Fredag
Sista dagen med möjlighet att bestiga Gran Paradiso, hade sikten klarnat över natten? Till allas lycka hade vädret bättrat sig, sol och klarblå himmel stod det i prognosen. Dagen för toppbestigningen åt vi frukost klockan fem, begav oss sedan ut med pannlampor i mörkret och började färden uppöver. Några tuffa timmars klättring senare nådde vi målet, Gran Paradiso 4.061 m.ö.h, vilken lycka!
Men det räcker inte med att komma upp på ett berg, man måste ner också. Vi hade samlat på oss bra med höjdmetrar så det sista åket tillbaka mot dalen där vi parkerat bilarna blev en riktig puderfröjd. Toknöjda med veckan lassade vi in skidorna i bilen, hoppade ur pjäxorna och körde tillbaka mot Chamonix.
THE END :)
Blev du nyfiken att kika närmare på denna underbara plats på jorden? Så här ser naturreservatet Gran Paradiso ut på kartan:
Toppbestigningen av Gran Paradiso 4061 möh
Höjdpunkten på topptursveckan i nationalparken Gran Paradiso var en bestigning av den 4061 meter höga toppen med samma namn. Dagen innan hade vi tagit oss upp till Refugio Manuel Vittorio som ligger på 2732 meters höjd där vi stannat över natten.
Toppbestigningsdagen åt vi frukost klockan fem på morgonen för att sedan smyga ut i mörkret med pannlampa, hoppa på skidorna och börja gå mot toppen. Isigt och brant var det vissa bitar, dessutom tog det en liten stund att ta sig upp på toppen så en utmaning var det allt. Belöning för slitet fick vi i form av magiska bergsvyer och puderåkning på hemvägen.
Som en bonus hade jag ofrivilligt sett till att fixa mig lite extraträning genom att missa informationen om att vi skulle tillbaka till Refugio Vittorio efter toppbestigningen och därmed hade möjlighet att lämna grejor vi inte behövde där. Jag släpade glatt ovetande om detta hela min stora turpackning upp på toppen medan resten av gänget hade minskat ner sin packning till klätterutrustning, energibars och vatten. Innan jag upptäckte detta var jag lätt förbryllad över varför det var dålig fart på mina skidor :)
Från Refugio Manuel Vittorio upp till toppen och ned igen>>
Foto: Maria Sellfors
Från paradiset till verkligheten
Snipp, snapp, snut så var ledigheten slut. Jag har härmed lämnat radioskuggan i bergen och gjort comeback till moderniteter som telefon och internet. Igår landade jag i ett Oslo som gått från vinter till vår under veckan som jag till största del tillbringat på skidor i det italienska naturreservatet Gran Paradiso (som rättvisande betyder det stora paradiset). Är glad att det inte var snålblåst och regn på Gardemoen för då hade jag blivit deprimerad och hoppat på första plan tillbaka mot alperna :)
Under veckan i Gran Paradiso gjorde jag en toppturslångtur som arrangerades av UCPA med övernattningar på stugor och bergsstationer. Fick till fantastisk skidåkning i pudersnö som var vissa dagar var mycket välförtjänt efter toppbestigningar med både klättrings- och firningsmoment.
Ikväll efter jobbet ska väskan packas upp, kommer även se till att föra över bilder till datorn för att kunna bjuda på lite vyer med berg och snö inom kort. Efter hemkomst från semestern tycker jag att en av höjdpunkterna är just att gå igenom foton för att återuppleva de gyllene ögonblicken.
Hoppas även på att mina skidor som inte kom med Norwegians överlastade flyg i Geneve hittar hem till mig igen under dagen.
Toppen vy från Gran Paradiso 4061m
På väg mot topptursäventyr i Aosta-dalen
Sitter i detta nu högt uppe i luften på ett Norwegian plan på väg till Geneve, det här med wi-fi på planet är verkligen inte så tokigt. Väl framme i Geneve går turen vidare mot Chamonix/Argentiere där jag imorgon ska möta upp ett gäng på Ucpa som jag kommer tillbringa den kommande veckan i bergen kring Aosta-dalen och Gran Paradiso med.
Chamonix andas äventyr och är en plats som jag alltid är glad att återvända till. Denna gång får jag bara njuta av Chamonix magiska bergsvyer i slutet och början av resan då färden på skidor kommer att gå över bergen med övernattning på olika refuges (bergsstugor på franska).
Har en vecka uppe i bergen utan bekvämligheter som dusch och mobiltelefon att se fram emot. När jag om en vecka sitter på flyget tillbaka till Norge kommer jag förhoppnings ha med mig årets första solbränna,träningsvärk och vackra bergsbilder på näthinnan och i kameran.
Sist jag var där var i Chamonix var i juli förra året då jag gick en alpinismkurs och hoppade skärmflyg, här är några bilder från den vistelsen:
Toppturer på norska i Sogndal, Turtagrø och Hurrungane
En av anledningarna till att jag i höstas drog flyttlasset mot Oslo är Norges alla fantastiska berg som är som gjorda för toppturer. Nu när det sakta men säkert börjar gå mot vårvinter är det hög tid att ge sig ut på puderjakt. I Norge finns det många topptursfestivaler för oss som gillar att ta oss med stighudar mot toppen. Inom kort styr jag skidorna mot fjällen kring Sogndal, Turtagrø och Hurrungane.
Redan nästa vecka bär det av till Fjellsportfestivalen i Sogndal. En av höjdpunkterna blir att åka båt på Sognefjorden för att sedan bli avsläppt vid foten av berget, tura mot toppen och sedan njuta av havsutsikten under åket nerför bergssidan.
Topptursresa nummer två går till Hurrungane där jag kommer att vara med på en fjällsäkerhets och brantåkningskurs i den norska turistföreningens regi. På denna resa får tältet följa med då vi kommer att slå upp ett litet base camp i bergen som blir utgångspunkten för turerna mot toppen. Eftersom detta är lite längre fram på detta är längre fram på vårkanten hoppas jag förstås på strålande sol och lite mildare temperaturer. För att säkra nattsömnen ifall temperaturen kryper neråt har jag investerat i en Helium 800 dunsovsäck från Mountain Equipment.
Den tredje turen går till Turtagrø och Friflyts Highcamp. Under några dagar finns det ett gediget smörgåsbord med turer och fjällaktiviteter att välja bland. Planen är att under campet bo i mitt fina lilla tält. Det här med att vintertälta är en riktig höjdare så länge sovsäcken och liggunderlaget lyckas hålla kylan borta :)
Fem Norgespaningar – Skillnader mellan norskt och svenskt friluftsliv
Efter tre månader i Oslo och studier av friluftskultur under helgerna i Marka och på fjället följer en lista med några spaningar på fenomen från det friluftsfanatiska Norge.
1.Lavvu
I Norge är de sameinspirerade lavvu tälten poppis, även kallade kåta på svenska. Om man ska upp på fjället eller till skogs över helgen går det fint att slänga in lavvun i bagageluckan och använda det som base camp. En lavvu kan tyckas vara stor och klumpig jämfört med ett vanligt tält. Fördelen är att det går att ha en vedugn i lavvun, vilket är bra både för värme och matlagning. Norska Helsport är värt att kika närmare på om du är nyfiken på ett lavvu tält.
2.Retrokläder i spåret
I längdskidspåren kring Stockholm är det mycket snabba tights och tekniska skidkläder som gäller. Här i Norge lever retrostilen kvar och kan studeras redan strax utanför huvudstaden i Oslomarka. En klassisk norsk turoutfit består nerefrån och upp av stickade ullstrumpor, bomullsnikkers, anorak i bomull alternativt en stickad ulltröja med klassiskt norskt mönster och en matchande ullmössa på huvudet. Några ledande märken inom det här segmentet är det klassiska norska märken som Åsnes, Ulvang och exklusiva Dale of Norway med sina vackra stickade tröjor.
3. Fat Bikes
Rullskidor på sommaren och cykling i snö på vintern, jajjemensan! Vid sidan av längdspåren är det inte ovanligt att bli omkörd av en cykel med gigantiska hjul för vinterbruk som kostar lika mycket som en mindre bil, även kallad Fat Bike
4. Snow-kiting
Norge är med sina stora vita vidder och en av de världsledande nationerna på snökiting. Jag fastnade själv för denna sport efter en kitehelg uppe vid Haukeliseter. En bra utgångspunkt på nätet för den kiteintresserade i Norge är kiteförbundet.
5. En Kvikklunsj på turen
I Norge är natur, friluftsliv och skidor ett populärt tema för reklam oavsett om det är bilreklam för Audi, bredbandsabbonemang från Telenor eller tvättmedel som ska marknadsföras. Få livsmedelsvarumärken har en tätare koppling till friluftsliv än Freias Kvikklunsj som är en klassiker i den norska matsäcken. Som en bonus får man ett turtips på insidan av förpackningen.
De 156 bästa toppturerna i Norge
I förra veckan klickade jag hem Toppturer i Norge som jag tänker kommer bli användbar i jakten på inspiration för kommande turer. I denna pärla till guidebok får du Norges bästa skidåkning bortom liftsystemen presenterad. Själv har jag alla de 156 olika toppturerna som presenteras i boken att se fram emot och checka av på listan, något att se fram emot!
Boken som ges ut av Fri Flyt är säkerligen en framtida klassiker och redan nu mycket populär bland topptursentusiasterna i Norge. Jag gillar att den fungerar både som stöd för turplaneringen och högst upp i ryggsäcken på turen eftersom den innehåller turkartor. Förutom tydliga färdbeskrivningar bjuder boken på inspirerande bilder och “good to know” på vägen mot toppen.
Min slutgiltiga recension (så långt) är: Om du planerar en topptur i Norge – löp och köp denna bok!
Den norska topptursbibeln
Oväntat besök på Tømtehytta
På listan över det norskaste av norska finns utan tvekan hyttetur som innebär att åka skidor eller vandra till en stuga. I förra veckan bar det av på hyttetur med övernattning på Tømtehytta i Nordmarka, min första riktiga tur till hytta på norsk mark.
Som medlem i den Norske Turistföreningen kan du hämta ut Norges mest användbara nyckel som går till cirka 490 hytter. På lördagseftermiddagen hoppade jag på tåget från Oslo Sentralstasjon mot Motvatn lite senare än planerat, när det var dags att sätta på skidorna var det nästan mörkt. Med pannlampan gick det fint att hitta skyltarna i skogen som pekade mot Tømtehytta. Det blev ett litet äventyr att skida genom vinterskogen i skenet av pannlampan, men till slut siktades det lilla huset mellan granarna.
På hyttan visade det sig att jag skulle få oväntat sällskap av sju norrmän som ställde till med hyttefest. En riktigt trevlig och ganska så sen kväll blev det på hyttan.
Ut på tur, aldrig sur :)
Hyttetur för dummies
Kvikk Lunsj – Norsk kultur och ett måste på turen
I veckan var jag på en informationskväll med tema “Turtips til vinterturen” på DNT (Den Norske Turistföreningen) här i Oslo. Eftersom jag är ny i Norge var min förhoppning att få lite inspiration till fina turer och tips på hytter att tura till. Snart visade det sig att kvällen mer handlade om vad man ska ha på sig och med sig på turen vintertid och riktade sig till målgrupp som aldrig varit på tur. Alltså hade jag hamnat på en “Hyttetur för dummies” kurs.
Det mesta av kursinnehållet var bekant sedan tidigare. Men fick med mig några nya användbara norska ord och tur-ordspråk som “Det finns inget dåligt väder, bara dåligt psyke” och “Dørstokkmila” = Processen från att man tänker att man ska ut på tur till att klivet tas över tröskeln.
Tycker hursomhelst att det är jättebra att Den Norske Turistföreningen erbjuder basic kurser i friluftsliv för att locka ut nya målgrupper i naturen. Funderar på om det finns något liknande upplägg i Sverige och Stockholm?
Ut på tur, aldrig sur!
Oslo är så mycket bättre nu när snön har hittat hit och lyser upp tillvaron. På lördagsförmiddagen blev det längdskidspremiär för mig i Norge. Jag var i gott sällskap, halva Oslo med skidor i högsta hugg var på linje 6 mot Sognsvann och skidspåren i Marka. Trots slalom mellan hundar och barn på turen mot Ullevålsäter var det roligt att åka längdskidor igen! Ett hett tips för att hålla koll på status i skidspåren i Marka är Skiforeningens Markadatabas som uppdateras flitigt.
När snön är på plats gäller det att maximera det vita guldet. På söndagen körde jag skidor i Tryvann då DNB bjöd på Åpen bakke och gratis liftkort. För en gångs skull lyxade jag till det att ta liften upp istället för att tura upp med stighudar under skidorna.
Go tur! :)
På spåret mot Ullevålsäter
The målet is nått! Fikapaus innan det bär av tillbaka
- Varm choklad paus med öppen eld i tältet på toppen
Tryvann backen utanför Oslo
Flyga drake i Haukeli
Efter nyårsfirande i ett Stockholm som bjöd på vårväder och en blixtvisit i ett lika grådaskigt och snöfattigt Oslo var det hög tid att dra norrut mot snön norröver i Telemark och Haukeliseter.
Trodde först busschauffören skämtade när han förvarnade om att det var risk för så mycket snö uppe vid Hardangervidda att det var osäkert om bussen skulle kunna ta sig fram till Haukeliseter. Tur för mig att plogbilen var flitig så att jag kunde hoppa utanför dörren vid Haukeliseter.
Hade en dag till godo innan kitekursen skulle börja. Planen var att bege mig ut på en liten skidtur. Tyvärr var det mycket snö och blåst men dålig sikt så turplanerna fick justeras till en kortare vända på Hardangervidda. Resten av dagen spenderades framför brasan.
På fredagskvällen drog kursen igång med lite teori om kites och vindar. Att lära mig kitesurfa har jag varit sugen på länge, gjorde ett första tappert försök på en leråker utanför Stockholm en vårvinter för något år sedan. Hittade kursen som arrangerade i samarbete med Kitesurfing.no på DNTs (Den Norske Turistföreningen) hemsida och slog till direkt.
De första tappra försöken att hålla koll på kiten utan skidor under fötterna var mer eller mindre lyckosamma. Ser lätt ut, men är inte det lättaste när jag själc skulle testa… När skidorna kom på var det till en början kiten som ute och körde med mig istället för tvärt om. Men efter någon timme så vände slaget med kiten och det gick att styra med någorlunda precision. Det var en fantastisk känsla när man började få kläm på det hela. Kitesurfing blir det repris på och en egen liten kite finns numera på önskelistan!
KebClassic 2013 – Filmen om tävlingen uppför Kebnekaise
För drygt ett år sedan var jag på STFs fjällstation vid Kebnekaise och körde KebClassic. Tävlingen var “La grande finale” på utbildningen Peak Adventure Academy och många timmars backträning uppför Hammarbyfjället.
Examinationen för årets upplaga av utbildningen Peak Adventure Academy var i ett helt annat element ute på Åland. Utmaningen – en överlevnadsvecka (även kallad Hell week) gick ut på att klara sig på vad naturen har att erbjuda.
Nog blir man lite nostalgisk när man ser filmen från KebClassic 2013. Om du får chansen att vara med på denna tävling, ta den. De ä bar å åk!
AddAdventure.net 